I de nya reglerna för upphandling 2022 har många noterat att beräkningen av samma slag inte längre finns med när man beräknar gränsen för direktupphandling. Frågan är vad det här har för praktisk effekt. Henrik ger sin syn på saken.

Det är den tidigare regeln i 19 kap. 8 § 3 st. LOU om att upphandlingar “av samma slag” under samma räkenskapsår ska räknas ihop när man beräknar en upphandlings värde, som nu utgår. Det här gällde alltså vid beräkning av direktupphandlingsgränsen. Istället ska man i fortsättningen räkna på samma sätt som för övriga värdegränser. Det innebär att förhållandet till direktupphandlingsgränsen beräknas enligt reglerna i 5 kap. LOU.

I 5 kap. 11 § LOU finns regler om när man ska göra inköp som regelbundet återkommer. Det här är ett slags skydd för leverantörerna så att inte myndigheter sprider ut inköpen över tid och därmed kan räkna lägre värde för varje upphandlingstillfälle och på så sätt undkomma en viss värdegräns (tröskelvärde eller nu också direktupphandlingsgränserna). Flera experter har hävdat att den här regeln i 5 kap. 11 § LOU innebär att sammanläggningen vid beräkning av upphandlingens värde inte försvinner, trots att regeln om “samma slag” har tagits bort. Myndigheten måsten ändå lägga ihop likartade inköp inom en viss tidsrymd när värdet av en upphandling beräknas.

I källorna finns det inte mycket stöd att få om hur man ska se på inköp som regelbundet återkommer. Kommentarerna är sparsmakade och lagstiftaren konstaterade att frågan inte lett till några praktiska problem i tillämpningen. Lagrådet har haft invändningar på regeln, främst när det gäller hur man ska beräkna tidsintervallet för det som regelbundet återkommer.

Det är rätt komplicerat att räkna ut vilken tidsperiod som gäller. Då är det kanske ofta när lagar ska ge detaljerade beräkningsmetoder, jämför till exempel det berömda exemplet med beräkning av allmän visstidsanställning, (“AVA”) i lag (1982:80) om anställningsskydd (LAS) och dess 5a §. Det är frågan om man inte måste vara doktor i språkfilosofi får att känna sig bekväm med den.

Vad innebär nu den här nya beräkningsgrunden för konstinköp och andra kulturinköp? När man går igenom det lilla som finns skrivet så kan man få intrycket av att den typ av inköp det gäller är sådant som måste handlas väldigt ofta och är “likartade varor”. Även om man gör inköp ofta av “samma slag” så behöver det inte innebära att det är regelbundet återkommande.

Likartad vara?

Skulle man köpa nya statyer att placera utanför Stadsbiblioteket i Göteborg vid sidan av Karin Boye och göra det varje vecka, varje månad eller kanske två gånger per år, gissar jag att det är regelbundet återkommande. Köper en förvaltning ett konstverk till Delsjöns friluftsområde, ett att placeras utanför gallerian Nordstan och sen en utsmyckning av någon fasad i Gullheden, ja då är det inte liknande varor utan separata anskaffningar och följaktligen inte regelbundet återkommande. Så är det även om det är flera konstanskaffningar inom en viss sammanhängande tidsperiod.

Mitt förslag är att myndigheterna tänker så här, vilket alltså innebär för konstområdet att det blir en annan situation i framtiden när sammanläggningsregeln om “samma slag” nu tagits bort. Det här är nämligen, anser jag, något annat än att man köper en mängd datorer över en längre tid för en ny avdelning eller tjänstebilar till en förvaltning och sprider ut anskaffningarna över fler månader eller år.

Det blir intressant om det kommer motargument med innebörden att konstbeställningar visst ska läggas samman enligt 5 kap. 11 § eller kommande praxis som pekar i en sådan riktning…

Henrik Thorson, (uppdaterad 2022-01-27)

Kommentera gärna nedan (kommentaren granskas).

Källor

Prop. 2015/16:195 del 1 s. 482 f. , del 2 s. 991. Prop. 1996/97:153 s. 64 och s. 74 (kollas) Prop. 1992/93:88 s. 74 och s. 97 Rosén-Andersson m.fl., Lagen om offentlig upphandling, en kommentar (12 dec, 2020, JUNO), kommentaren till 5 kap. 11 §

(Samma regel om beräkning av det som regelbundet återkommer fanns i 3 kap. 10 § första stycket i 2007 års LOU.)