Nyligen fick vi frågan från en en upphandlande myndighet vilket råd vi skulle ge när det gäller hur man jobbar med konstinköp.

Mitt svar var det som jag brukar nämna vid våra seminarier: att när man väljer ett visst tillvägagångssätt för inköp av konst (gäller alla områden egentligen) så ska man låna från hur jurister tänker.

Man bör kunna argumentera för sin metod så att man minskar risken för överprövning, är bättre rustad om överprövning sker och kan förklara internet om något går fel.

Så här tänker jag är modellen för ett slags kvalitetssäkring:

1. Vilka är riskerna med den metod man använder – finns anledning att vara vaksam?
2. Är riskerna stora för överprövning eller klander kan man då argumentera för den metod man har valt utifrån de upphandlingsrättsliga principerna och reglerna?
3. Skriv ner de motiveringar man har så man kan använda sen vid behov

Hur gör man då det här? Genom att bilda sig i upphandling och få en kunskap om vad det hela handlar om, vad reglerna är till för och var de stora gränserna går för vad man kan göra och inte så kommer man långt. Det är en erfarenhet som man kan bygga upp över tid ihop med kollegor eller sin egen upphandlingsavdelning.

Det kan tänkas att de här kunskaperna blir ännu viktigare i framtiden eftersom området får färre detaljregler och EU:s grundläggande rättsprinciper får en större betydelse. Det blir alltså inte så klart exakt hur man ska göra för att göra rätt och därför behövs den här typen av kvalitetssäkring för att man ska kunna hantera det rätt.

Vi på upphandlingsbryggan kan hjälpa dig som ska köpa konst med det här arbetet och det finns också många andra duktiga jurister och konsulter som man kan ta hjälp av. Det är många saker man ska lära sig som offentligt anställd, man kan inte kunna allt. Men att lära är alltid roligt och när det ger trygghet och en vana vid rodret är det ju väldigt postivt.